Dagens rädsla
God fortsättning gott folk. Nu är det nytt år. Rädslan att inte räcka till ska vi prata om i dag.
Ambitionen bakom den här rädslan är att jag vill vara perfekt.
Det här känner vi många i livet, vi ska alltid göra bättre och bättre, gärna bäst, och lite till. Här växer perfektionismen fram.
Rädslan kommer ur att, om jag inte gör tillräckligt bra ifrån mig så får jag inte vara med. Jag som människa är ett flockdjur och jag vill vara i gemenskap.
Så att vara rädd för att inte räcka till, det är rädslan att inte vara perfekt.
Om vi fortsätter att göra mer och mer, med den här rädslan liggandes i bakhuvudet, om att inte vara tillräcklig, då slutar det ofta med att vi ”bränner ut” oss. Ett annat uttryck är att vi ”går in i väggen”. Eller ”system overload”. Kroppens alla system säger ifrån. Det är priset vi får betala.
Många som bränner ut sig gör det också ganska hårt, med lång väg till återhämtning. Kroppen är så klok och kärleksfull så den lägga oss helt ner, när vi inte lyssnar på de signaler den sänder.
Vinsten är att man lär sig så otroligt mycket på det, det är en hård skola men oj vad det är en bra utbildning. Vi kan välja att fortsätta att vara rädda för att inte räcka till och slå på oss själva, eller så kan vi ta redan på vad är det som gör att jag har pressat oss så hårt? Och vad kan vi lära oss av det?
I mitt fall, med rädslan att inte räcka till, är att jag vill att alla ska säga att jag har varit duktig, och för jag vill vara med i gemenskapen, för jag vill att alla ska tycka att jag är bra. Och därför försöker jag att vara perfekt.
Det finns naturligtvis många metoder till att bli av med den rädslan åtminstone så vi har inte den 24/7 inom oss. Ett sätt är att upptäcka den, möta den, se vad som står bakom den och då kan det börja kännas bättre.
Jag fick ju lära som kändes bra för mig att denna rädsla var bara en tanke som kom, det var inte verklighet, det var bara en tanke.
Troligen är det så hos dig också om du bär på denna rädsla att du inte räcker till då är det bara en tanke som kommer till dig, en röst i huvudet som talar om för dig att du inte räcker till. Men det är inte en sanning för att du räcker till precis som du är
’Duktig flicka’, typ A-personlighet, svårt att säga nej, prestera prestera prestera… är inte vårt nuvarande samhälle uppbyggt så? Visa vad du går för… bevisa… ta plats, armbåga sig fram. Jag stöttar människor som hamnat snett i yrkestillvaron, som blivit utförsäkrade, som inte orkar rar racet… Pandemin har gjort att min introverta sida har fått ta plats. Jag har jobbat kanske hälften av vad jag brukar, så skönt! Vila, reflektera. Vara ute i naturen. Men nu börjar rädslan för att inte dra in pengar skymta. Nu måste jag ’ta tag i ekonomin’, skaffa mer jobb. Jag är rädd, igen. Jag är rädd för en massa saker, samtidigt som den här tiden givit mig insikter. Vissa saker räds mig, men jag gör det ändå. Jag säger ifrån, tar avstånd från det jag inte vill ha i mitt liv. Allt från människor till situationer, uppdrag mm. Andra rädslor är mer känslomässigt relaterade än andra, vilket gör det svårt att värja mig. Att vara omtyckt är en stor drivkraft hos mig, men det ställer till det för mig ibland, då mina värderingar kanske krockar med det som potentiellt kan göra mig omtyckt och inkluderad. Knepigt. Nu har jag tagit klivet och kommer nästa vecka sätta mig i skolbänken igen. KBT-steg 1 vid CBTI vid Sabbatsbergs sjukhus. Nyfikenheten och övertygelsen om att det kommer vara värdefulla erfarenheter överkommer rädslan att misslyckas. Rädslan för att jag kastar ut pengar på utbildning, som jag kunnat använda på annat sätt.
Rädslan över barnen, familjen, hur det ska gå, hur alla mår är oxå en påtaglig rädsla.
Rädslan för pandemin! En annan rädsla är att skiljas från min häst, Putte. Det ska sättas i förhållande till att jag är rädd att rida honom. Två rädslor i en smäll! Oj så många rädslor jag kan härbärgera. Nog vore livet lite enklare utan dessa. Skriv gärna mer om rädsla, om dina erfarenheter kring terapi och Coaching. Hur du jobbar❤️
Tack Anki för din reflektion. Ja jag kommer att skriva mer om rädslor lite framöver men sedan händer väldigt mycket just nu med orden terapi, coaching och mental träning. Jag ska återkomma om det. Vad gäller Putte då kan du alltid tänka så att det finns någon därute som behöver just honom
Tack Haffi!
En bra påminnelse i dessa tider då vi går ut på okänd mark för att lösa våra uppgifter utan fysiska träffar,
Det är svårt att veta om man duger utan att känna, se och uppleva mottagaren❤️
TAck Åsa. Det är ju alltid bra om vi kan se mottagaren. jag har börjat vänja mig vid det och jag frågar innan vi slutar och ber om reflektion upp tidens upplevels