Dagens rädsla
Rädslan att be om hjälp
I grunden tycker vi människor om att få hjälpa andra. Det känns helt enkelt bra inombords, att hjälpa få till. Vi får ett förtroende när någon ber oss om hjälp, och det är en otroligt vacker gåva i sig.
Däremot att be om hjälp, och ta emot hjälp, kan kännas mer obekvämt. Det kan komma tankar och känslor som, jag är besvärlig, jag stör, eller är en börda för dem jag önskar få hjälp av.
Det kan också komma känslor som att jag är svag, och det jag skäms för min svaghet. Skammen kan tex handla om att: jag klarar mig inte själv, jag är misslyckad, är oduglig, korkad och värdelös.
Ambitionen bakom detta är att jag helt enkelt vill uppfattas som kompetent, klok, stark, lyckad, självständig och att jag inte är beroende av någon annan. Jag klarar allting själv.
Men det här kan sätta krokben för mig, och jag är egentligen ganska dum mot mig själv. Vi människor behöver varandra, och det är ingenting att skämmas för. Jag är inte mindre värd för att jag behöver hjälp. Ensam är oftast inte stark. Att visa svaghet, sårbarhet, och be om hjälp är en otrolig styrka. Att inte göra det, kan i stället skapa en känsla av stor ensamhet.
Den största hjälpen som jag har bett om, det var för nästan 30 år sen när jag bad om hjälp för att sluta dricka. Alkoholen hade tagit över mitt liv. När jag förstod att jag inte klarade av det här, så bad jag om den hjälpen. Och den fick jag.
Om vi människor är för stolta, har en falsk stolthet, så är vi ganska elaka mot oss själva. Om vi inte vågar be om hjälp så får vi heller ingen hjälp att komma vidare.
Mitt bästa sätt i att öva det här, är att be om små hjälper väldigt ofta. När man övar sig så blir det enklare och enklare. Och har jag övat upp en god självkänsla så sjunker inte mitt värde som människa för att jag behöver hjälp.
Bra tänk men tyvärr fungerade det inte så i mitt fall under tiden min man låg hemma multisjuk. Då försvann en efter en av de man trodde var ens vänner. Jag har hjälpt ganska många i mitt liv och mått bra av det och är tacksam att min man fick som han ville, vara hemma så länge han levde.
Spot on!!! Tack, känner igen mig sååå mycket i detta, ska tänka mig för och be mer om hjälp och inte skämmas för det….